Sakta smeker jag bort en hårtest.
Låter tåren blöta ner min hud.
Mina tankar är på många håll.
Ibland nära, ibland borta i en oändlighet.
Fast jag vet vad jag innerst vill...
Vågar man inte alltid ta steget.
Man trippar fram genom livet.
För rädd för att brännas, att råka illa ut.
Jag borde pusha mig fram bättre.
Jag vet ju att jag egentligen KAN!
Men orkar jag?