Mina tårar var
det finaste jag hade
att ge till dig
du fimpade
i mitt bleka
fårade ansikte
härjat av torr gråt
bad mig sluta
innan jag ens börjat

det var det vackraste
jag hade att ge
utrotningshotade
förundransvärt sällsynta
du ville inte ta hand
om mitt restavfall

mitt nakna sköra
skar du sönder
med den rostigaste
fruktkniv du fann

för det enda sanna
jag ville ge
du önskade dött
innan det ens fanns