Att bara får vara som man är
Utan kraven att alltid passa in
Att inte vara älskad och populär
Min värld är inte din

Att inte vara en del av normen
Vi är alla olika på vårt eget sätt
Behöver så inte ha den perfekta formen
Alla har det inte så lätt

Så att bara kunna få vara
Så vad ger någon rätten att döma?
Då vissa kämpar för att allt klara
Att då vara någon som alla vill glömma

När man börjar ifrågasätta sin plats i livet
Då man känner att man inget är värd
Som om det inte vore självskrivet
Då bödeln alltid är redo med sitt svärd

För hela etablissemanget är upp och ner
För när eliten har fått säga sitt
Då offren bara blir fler
Men ändå är ju allting så jävla felfritt

Tanken får mig att rysa i hela kroppen
Klart att saker ibland luktar skit
För kostar så att ligga på toppen
Alla är inte beredda att slicka vad som helst för att ta sig dit

Då vissa väljer att gå emot strömmen
För en så renare tro
Det som så vore drömmen
Att saker då får växa och gro