Jag vaknade en morgon
Min kind var obehagligt kall
Som nyss lämnad av en hand
Sängkanten något nersjunken
Som en obehagligt tom sittplats
Dörren massiv och stum
Men ändå nystängd på nåt sätt
Hela rummet fyllt av en känsla
Ett tomrum där inget annat var
En tår letandes sig sakta ner
Utefter en sorgsen nysmekt kind
Jag insåg att du varit här inatt
En solstråle fyllde sakta rummet
Liksom mina känslor svämmade över
Jag kom att äntligen förstå
Att i mitt hjärta finns inget tomrum
Där ska jag för alltid bära dig