Någonstans mellan dröm och verklighet hör jag dörren slå igen
Långt bak i mitt medvetande vet jag att nu har du lämnat mig
Men jag håller mina ögon stängda för jag vill inte öppna dom och upptäcka det tomma avtrycket efter ditt huvud på kudden bredvid mig
Jag försöker att hålla andan för jag vill inte att den luft som håller mig vid liv inte ska innehålla dina dofter
Men jag vet att det här var ditt avsked, det försvinnande ljudet av dina steg i trappan som den avskedskyss jag aldrig fick
Om jag dragit upp persiennerna hade jag sett din ryggtavla i morgonljuset och säkert tänkt varför?
Men jag vet
Och jag ber dig, om vi möts nån gång var tyst, jag vill inte höra din röst skvallra om att du egentligen aldrig älskat mig…