mitt leende kan bli vitare än ditt
jag borstar det med askorbinsyra
spottar och fräser
men det är vitt

och vi sväljer allt
som ges
för att vi hungrar efter mer
än vi klarar av
att förvara
förvalta

så ni faller
och jag
jag faller med er
landar
utan att riktigt känna marken

för vem behöver mark
när man kan flyga
högt utan att lämna det trygga
invirade mörkret
som kallas dåtid

renskrubbade ska vi vara
tomma ark
men huden är rödstrimmig
av stålull
den svider av tvål