min gamle kompis alltjämt tecknar

linjer som jag får följa

nuförtiden över datorskärmen där

hans tröja syns inte

alls ej heller handen

också syrran kan känna

igen jo

rör sig faktiskt om Fabians steck

snabba likafullt stilsäkra

får vi nu dessutom höra

förvånansvärt bekanta stämband

berätta om vilka färger

vi vill att varje

enskilt fält skall bli

fastän Fabian föredrar blott blyerts

sugs jag gärna in i den orangea boxen

visar sig vara hans arbetsrum

där seriefigurerna utspelat sig

i minst fyra decennier

skrattar vi åt hur vi glömt

naken scenkonst på blodigt allvar

blandat med fint ihoprafsade busstreck

som den andre kommer ihåg

kullarna ligger semestermässiga

mesta av gräs men de sandiga som grus

lyckas jag bara stå kvar

och betrakta huru backarna

sträcker sig långt mellan supermoderna hotellhus

i gredelin graffiti

mitt bland tyrolerglättiga träbalkonger

med ljus magnetism

visar två tjejer genuint intresse

för mig fast jag spanar

på två andra kvinnor som bara ligger där

knappast redo att rulla längs kullarna

vågar två tanter trots allt

trippa ned i

löst grus medan

mina fötter tar backen i ett enda glid

befinner mig jag plötsligt

borta i byns centrum

där cirkusmålade pansarvagnar

bildar liten kolonn

bakom stora matbutiken

tycks det som fastän

min kamera lyckas inte ens

fånga grändernas graffitivarelser

vilken vägg jag än vänder

mot min blick

funkar icke knappen

precis som i drömmar