I morgontystnaden
flyr fåglarna
försvinner
österut, västerut
söderut, norrut

himlen är oändlig
allt kan mätas i avstånd
men det som avgör är närhet
när du är nära
lugnar du mig
omfamnar mig
i vårt eget universum

jag kastar mina bojor
en befrielse i kvadrat
jag söker försoning med mig själv
så att jag kan gå vidare
vi försonas och lämnar stationen

när tiden är inne
när tillfället närmar sig
när fåglarna lyfter från taken
visar du mig att allt kan vända

du ropar med full kraft
du stannar hos mig
morgonen exploderar
verkligheten möter utopin