när du står framför mig

på tröskeln till livets vardagsrum

pågatroll, när du står där framför mig

och dina lockar får finna sin egen väg i din nacke

då är jag rikare inombords än annars

när dina händer, pågapojk,

spelar oktobers fugor varsamt över pianots elfenben

melodier som berör

som får varje sträng att skälva

då ser jag mer än jag någonsin förstått

när du tecknar ord

med bredare pensel än trädkronorna

när du säger att du kan klättra upp dit

och nå halvvägs till himlen och tillbaka

och vill prova att låta vingarna bära

då vill jag se dig försöka

för du är vuxen nu, pågaman

och jag vill se dina vingar bära

låta din förmåga gro sig stark bland alla vägval

när du trivs, unge du

då låter sig livet bevekas

lycka är du, nyponros