Löven dansar mellan träden på gångvägen
ner mot den numer övergivna strandremsan
en bit ifrån mitt hus, ca tio minuters promenadväg,
en explosion av färger följer mig på vägen
och jag förundras över allt det vackra som ändock
är i en döende fas, en fas där de skall förmultna
och ge nytt liv åt nya löv nästa vår.

Framme vid strandremsan ser jag en kvinna som
rastar sin hund, och också några änder som rofyllt
simmar omkring vid strandkanten, kanske kvinnan
slängt ut lite bröd till dem, för ett glatt snatter hörs.
Allt andas lugn och ro, dimman ligger över vattnet ute
i fjärden, och en liten båt kommer sakta puttrandes fram,
en man lyfter handen och vinkar glatt, kanske kvinnans man?

Jag fortsätter min promenad längs med strandremsan
och kommer till en liten trappa uthuggen i berget.
Klättrar sakta upp och min onda höft protesterar,
men jag bryr mig inte, vill upp och se den vackra utsikten,
man kan se över till andra sidan där det är en udde som
sticker ut med ett litet rött hus och en träbrygga.
Sätter mig ner och drömmer att där på den platsen bor jag!