Det är tidigt, morgonrodnaden spiller sin färg.
Från berget är utsikten så bedräglig.
Vinden tar tag i mina känslor.
Lämnar mig lika fort i ett nolläge.

Valet ligger i mina händer trots allt.
Tiden ökar sin färd genom svart och vitt.

Jag riktar siktet allt för högt, allt får lågt.
Mellanläget flimrar förbi, ett renare alternativ.

Morgonluften fyller mig när jag navigerar labyrinten.
Stegen följer någon slags livshetta, ett okänt spår bland skärvorna.
Djupt där inne gnager frågorna med sina vassa tänder.