Jag gör som vinden sa
skriver ner skiten
skiten från en skönsjungande
kvidevittande pirrmage
nyfiken sprattlande
som en yrhöna
vimsade runt
visslade hymner
dyrkade jorden
som en hanfågel
struttade runt
sitt parningsoffer

men jorden såg mig inte
förstod just ingenting
ridån ner pang
hon hann inte se
alla rosaröda fjädrar
för det gjorde ont
i varenda stjärtfjäder
då hon hastigt drog ur
ridån ner igen
hon visste inte bättre
avsikten
såg ju inte fingrarna mina
som klämdes sönder

muren upp
så stänger vi ner
parningsdans
i parningstid
så otroligt onödigt
att ens försöka