Som en käftsmäll. Våt asfalt i pannan. Krossat näsben. Brustna drömmar.
Som en sträng av spya. Längs efter vägen vi kör efter. Hällregn som piskar mot ögongloberna.
Ljuskäglor som reflekteras mot cementblock. Kapade bromsledningar. Fart utom all kontroll.
Vem fan är jag att tro på något så underbart?
En hjärnbark förgiftad av terpentin. Knullad av livet i repris.
-Skit i honom nu! -Han är galen..
Hör era skratt och hån. Ser era äckliga flin.
Ja jag är psykiskt sjuk må ni tro. Passa er era fega svin.

Sjunker in i svart sirapssjö. Kämpar för att hålla näsan ovanför. Smäll på smäll som nerför en betongtrappa. Smakar blod. Luktar död.
En nattmara som hoppar på mitt huvud. Som skrattar hysteriskt kallt. Istappar som attackerar. Som penetrerar huden. Likt giftpilar i skyn.
Jag blöder. Varma rännilar på min kropp. Hackar tänder..fryser in i märgen.
Hör hin håle kalla. Hör mitt namn i mörkret.
Är min tid inne? Är nu ett sista andetag. Jag slappnar av. Domnar bort. Jag flyter iväg.

Jag öppnar mina ögon. En ny morgon gryr.
Att vara i mitt huvud är tufft.
Idag kommer en bra dag. Känner det i själen.
Idag kan jag andas fritt. Åter igen.