En liten stund av nåd
är vi sammansmälta
och förvandlade
hopblandade
och förenade
kroppar varma av kärlek
i midvinterskogen.

En liten stund av nåd
är allt enkelt
inga förvirrande vägskäl
inga dunkla stigar
mellan dimhöljda stammar.

Allt är självklart
som regndropparnas enda väg
nedåt
inåt
dragningskraftens väg.
Klotet och droppen
förenade i det gemensamma ödet
att bli delar av ett helt.

Dropparna faller mjukt mot mossan
briserar
som smattrande kyssar
mot marken
små kärleksfulla explosioner
och sugs upp av mull och rötter
att sparas och gömmas undan
djupt bland jordens minnen.