Natten gungar oss som en båt
djupare in i ordlöshet och längtan.
Verkligheten rycker i förtöjningarna.
Bordläggningen
är vår egen hamn i stormen
tillfällig men tillförlitlig.

På havet
är man alltid både hemma
och vilse samtidigt
som i en dröm
man vaknar av och inte förstår.
Gudsrösten mumlar ord som inte finns.

Vi navigerar utan fyrblänk och sjökort.
Min längtan efter dig
gränsar till hädelse.