Jag leker med metastaser som vore de luft
Dödsföraktet letar sig ut ur fängelset
och skaffar sig nya lekkamrater.

Bla bla går tv:n an. Hela tiden bla bla.
Nu stirrar jag in i väggen igen.
Jag känner mig glidande från vardagen.

Är det så här det känns.
Ska allting bara upphöra?
Svulst, ett sånt svårt ord.
Läkaren skakar uppgivet på sin kunskap.

Kommer jag att ge upp eller finns det ingen tid för det.
Cellgifter, med tårar till lunch.
Mer cellgifter. Det måste gå.