Nu är det natt igen. Eftersom jag suttit och sysslat med Thotts släktträd hela kvällen drömmer jag, inte helt oväntat, om min egen släkt. 

Det var fruktansvärt trångt på trottaren utanför porten. Man fick knö sig fram mellan cyklar som var parkerade överallt. En pickup och en fejkad ambulans stod där också. Inuti var lägenheten däremot stor som ett hav. Hela föräldrahemmet, extended version, rymdes där, och fler hus därtill.

Efter middagen ville alla kusinerna beskåda mitt flickrum och se hur mycket det hade växt. Sedan förra gången hade en hel hall tillkommit. Det kändes nästan lite pinsamt. Jag behövde verkligen inte så mycket utrymme och jag hade inte ens möbler så det räckte. Farmors trasmattor låg på golvet i flera lager, en del vackrare än andra, en del dammiga och trådslitna.

En kusin, en torr och spenslig man med stålbågade glasögon, ville låna mitt badrum. Jag försökte hinna före honom för att tvätta mig och rengöra handfatet. Just då återuppstod gamlamormor  och satte sig på min sängkant i sin svarta kappa. Hennes rygg hade växt i döden och böjts så att den hotade dra henne baklänges med sin tyngd. Jag fick skynda mig att krypa upp bakom gumman i sängen och hålla om henne för att hon inte skulle falla. Hon klagade på att jag luktade svett. Annars verkade tanten riktigt pigg och glad för att vara över hundratjugo. Hon hade nyss lärt känna en ny väninna och börjat spela bridge, berättade hon.

Denna gång var det tydligen min tur att ta hand om gamlamormor. Gamlamormor var i sin krafts levnads dagar min och min systers mormor. När hon blev gammal var hon våra barns gamlamormor. Nu var hon död sedan trettio år tillbaka, men ändå mån om att vårda släktrelationerna. Förra gången tanten besökte oss bodde hon hos min syster, men nu var det alltså dags för en visit hos mig. Jaha, någon nytta kan hon väl alltid göra, tänkte jag.

Gamlamormor förekom mig, drog på sig sin svarta persianpäls och började plantera liljor som hon grävt upp på kyrkogården - i min trädgård! Eftersom hon var nästan blind och hade fingrar kalla som graven märkte hon förstås inte att jag redan grävt ner astrar och vårlök. Hon kastade bort dem i tron att de var ogräs och lät sina jordstammar breda ut sig.

För att rädda resten av växterna satte jag gamlamormor att diska i stället. Hon klagade på att jag inte ägde något förkläde, som hon alltid hade på sin tid. Jag lät henne låna en tröja i stället. Hon slet och drog i tröjan med sina kalla händer och vassa naglar. Frågan är om hon faktiskt var starkare än jag, fast hon varit död sedan förra seklet, eller om jag bara inte orkade bli tillräckligt arg?

- Vad gör du här egentligen, fräste jag lamt. Du har ju alltid gillat min syster bättre, varför går du inte till henne?

Jag tyckte faktiskt lite synd om min egen mamma, som hade den bittra persiandamen till mor, och fick ärva hennes omsydda kappor under kriget. Nu var hon också ett spöke. I drömmen visade hon sig från sina bästa sidor:

Mamma kom tillbaks till köket

som ett helt naturligt spöke

skapade respekt och endräkt

i sin stärkta apoteksdräkt

det var dags för julkorten så

jag fick lämna kurorten och

åka tåg till hennes hemstad

för att hitta något färgglatt