Redan medlem?
Logga in
2020.12.23 onsdag
Älskog
Och ensamheten brast ut i kyssar i min längtans möte med den käraste färdkamraten. Kärleken ångar ut ur våra öppna munnar och betvingar känslorna spända som muskler. Jag vill begrava mitt ansikte i hennes underbara ursprung. Lockande tankar dränkes i glädjetårarnas tjärn. Säg mig älskade bara någonting. Jag har hopp kvar i mina länder och jag vet en dag som denna då vi aldrig skiljas mer.
Prosa
av
Mats Kitok-Lundmark
Läst 230 gånger och applåderad av 4 personer Publicerad 2020-12-23 18:04
|
Nästa text
Föregående Mats Kitok-Lundmark |