jag grundar mig i jorden där jag är född
jag planterar mig i myllan där mina förfäder odlat
jag låter mig växa med blicken riktad mot samma horisont
jag förlåter mig själv till ljudet av fågelkvitter


en liten nyckelpiga med två prickar kryper på min bröst
den tycker att jag gör rätt som förenas med historien

humlan dansar från krokus till scilla
sjunger att vårens tid kan bli bättre för mig

stockrosens blad reser sig ur de förmultnade löven
utlovar pånyttfödelse och skönhet

tranornas mäktiga lovsång
skriker tacksamhet i mitt bröst