fältsparvar och tussilago

vintergäck och snabbvingade månskenskardinaler,

jag ser stråk av vår i er blick

invid randen

i gränslinjen mellan luftens värma och marken där vi går

väcks dofterna och hågkomsterna

det finns en strimma av dig

i den solvärmda myllan

där jag planterade kärleksört sommaren därpå

och den mörka jorden lämnade sina sorgkanter

under mina naglar och inombords

de målar konturerna av det outtalade

ett skalv och en saknad som jag skyler

och som får samsas med kontrasterna av sprittande vårsång

mellan våra lungor bor ännu ett skred

ett födsloskri jag gömt och tvekar att minnas

där pockar ännu korpar på sin uppmärksamhet

och skatorna tittar nyfiket efter allt som blänker

vaksamma med sin orädda blick glidflyger de rakt in i vår sorg

hur detta skalv kan rymmas i min kropp vet jag inte

men jorden är varm när den rymmer mellan mina fingrar 

när den oupphörligt silas mot det osagda

och jag känner tomrummet av saknad

när myllan möter din blick