Tor, Freja, valkyrian, Balder...alla är där. Oden med.
Och Loke som bjudit in jättekvinnan Angerboda.
Tor, som druckit sol under hela juni månad
eller närmare bestämt i 22 dagar och dessutom
passat på att skaffa nytt trumset, är så packad
av gudomlig energi att hans enorma kroppshydda,
vid minsta förflyttning, i tid och rum,
river upp djupa sår i himlahuden och gudarnas
samlade sorg över att aldrig kunna bli människor,
dränker den torra jordens land och gård i floder
av tårar. Mitt under fyllefesten. Sådana är de.
Sorg och glädje om vartannat och samtidigt.

Människorna som trott att regn blott är vanligt
vatten tackar nu GUD för skyfallet. Gudarna
skakar på sina huvuden och gråter därför
ännu mer över människornas enfaldiga
inställning till naturens nakna, objektiva fakta.

Man kommer överens om att fortsätta festen
utan att bry sig desto mer om de där, där nere
på jorden. Man sväljer andar och änglar hela,
sköljer ner med tonvis av solstråle, rapar, hickar,
knullar och släpper såna brakskitar att människorna
som kallar fenomenet för "åskknallar", riskerar att både
dövas och dödas av den enorma mängd energi som
är samlad i metanmassorna. "Som en blixt från klar himmel"
har därmed fått sin riktiga förklaring.

När man tror att lugnet lagt sig drar ett gäng "efterskalv"
fram över den såriga himlen. Det är Baldur som hulkar.

Snart är allt som förut. Helt förändrat. Människorna
är omskakade. Gudarna bakfulla, sovandes på varsin
molntapp. Ser du dem ?