Det var den gången när Juni mötte Juli. Ingen av dem visste att hon hade en syster. Så båda utgick ifrån att där låg ren inbillning i luften. Kvällen kändes ljus, ännu ändlös. Som ett ofantligt fält svävade livet. Natten tycktes ohyggligt mörk, som en barrskog - trots allt korthuggen. Framåt morgonkvisten hördes Joni Mitchell uppfinna märkliga toner ur redan bortsopade ackord. Fiskmåsarna tog hand om resterna av orkestern. Girafferna kikade nedåt balkongerna, på smått generade chimpanser. Fästingfolket hade stuckit med myggor, medan humlorna spelade trollsländor. Någonstans då insåg Juni hur Juli måste överta - fastän Juli hellre hade stannat i Juni.