Regnet sjunger sin sång
svävande sus och rytmiska staccaton
mot markens hud
mot människohud
porlar genom oss
på sin väg mot alltings kärna.

Droppar viskar sig ner
genom trädens kronor
rinner som poesi genom mitt naknaste
målar min själ
flödar ömsinthet och kärlek
låter dem slå rot
djupt ner i jordens mull.

Jag känner skogens själ
havets gåta
urgudarna växa sig tydligare i mig.

Friheten är så enkel
när man förstår att man är fri.