I en dimmig värld men likväl skön
där stod jag på mitt fält
och den jag kallat hund har skällt
jag inte hört hans bön

Och alla "hundens" skrik och stön
det var förgäves gnällt
istället gick jag till mitt tält
och snart kom vindens fön

Det tog ett tag men så en dag
var dimman blåsen bort
och solen lyste blott sin lag

Och domen över mig var kort
då fick jag fängsel med beslag
jag skördat vad jag sått