Hos Torkel hänger det mesta på tork. Kepsarna, näsdukarna, glasögonen, skosulorna, långkalsongerna, hängslena, plånböckerna, paraplyet - allting har återigen blivit genomblött. Också sådant som aldrig ens har varit ute och knallat.... alltfler föremål får för sig att fyllas av fukt eller rentav droppa. Katastrofen är nära för Torkel, som ända sedan barnsben har föredragit torrt klimat. Tätt på de tre ställningarna hänger notblad, adressböcker, sladdar, flingpaket, morgonrockar, cognacskaraffer, disk, motionsredskap, porträtt, social längtan, brädspelplaner, novellsamlingar etc.

Torkel gråter aldrig - så det kan omöjligen vara därför. Snarare tycks havsvatten läcka ifrån lägenheten intill, där Estonia-forskaren bor. Den teorin är inget som fastighetsskötaren lyssnar på. Trots att apparaterna är i fara... Emellertid grannen Gunnel instämmer i att något märkligt sker därinifrån - ja, hur hela huset har blivit våtare och våtare under de senaste decennierna. Gubben Sandbäck tror att bolaget anser honom själv bära mer skuld till detta fenomen än studenten Andrus ens har varit på tapeten att stå för. Tarot-korten berättar en annan version, om den hängde mannen. Kommer tillvaron någonsin att bli torr igen??

Titt som tätt glömmer Torkel hur länge varje enskild grej har hängt uppe. Han har prövat att flytta om tisdagstorken till torsdagstorken, allteftersom dagarna gör sitt jobb. När det blir tisdag på nytt saknas dock krokar, galgar och räcken att hänga vidare omgången på. Då får man begagna dörrhandtagen, stolsryggarna, sängstolparna, gardinstången och motionscykeln. Resultatet brukar bara bli att Torkel blandar ihop ännu mer, och hela minnet urholkas. Turkosa kakelplattor tycks blott blågröna. Alla teve-serier som Torkel fått låna av grannen Hörnmark är extra viktigt att de hinner bli torra. Annars kanske även rollfigurerna får leva i blött tillstånd..?