Längs en trottoarkant var gräset grönt i någons drömmar

Men grät gjorde du det minns jag

Du viskade dina ord om och om igen

” Visa mig stjärnor, ta mig till dina stjärnor!”


Du åt din rädsla, odlade den

Och det fanns inga stenar hårda nog

Att krossa glaset i ditt växthus


Var ifrån kom taggtråden kring dina fötter?

Vem band dig vid en trottoarkant där gräset vissnat för längesen?

Gråt bara, du själv river såren, gråt du bara så går det kanske över med åren