jag känner mig bekväm
i gaten på en flygplats
en ostbaguette i handen
alprazolam i väskan

men inte så många att jag
varit mer än sedvanligt nervös
inför säkerhetskontrollen

jag trivs nästan på flygplan
har tränat bort flygrädslan
genom otaliga landsflykter
själsflykter

eller kanske bara
flykter från mig själv

jag landar i värmen
smogen och folkmassorna som trängs
genom trafikens muller

känner mig för en gång skull
hemma
fri

men inte från drogerna
de har mig i ett kemiskt järngrepp
så diskret går jag in på
första bästa apotek

väljer, sväljer
varsamt en cocktail
som räcker för att överleva
och mer därtill

någon frågade mig:
”vad drömmer du om? du har ju redan gjort allt, sett allt”

det slog mig hårt

ursäkta men
har livet ens börjat för

det här kan inte vara allt