en gammal vän till oss
frågade om dig

jag sa som det var:
att jag inte visste

han sa det är bra
att jag låter dig gå vidare


det finns inte en människa
i världen jag hellre än dig
hade velat träffa

dela allt med,
berätta allting för

mest av allt
för att jag blivit personen du förtjänade
och visste att jag kunde vara långt
innan jag själv gjorde det

fast ändå lite bättre än så

eftersom jag antar att det varit min
kanske överflödiga målsättning:
att låta dig gå vidare

har tagit för givet
att det varit underförstått

det kanske det är

har tänkt att du om någon borde förstå

det har du alltid gjort

har tänkt att du nog har dina skäl
att inte vilja ha med mig att göra

och att de inte nödvändigtvis
har med mig att göra

det är nog sant


men tack vare min
nu något mer utvecklade
mentaliseringsförmåga

slogs jag ändå av tanken
att det kanske inte alls är så
enkelt eller uppenbart;

att ta hänsyn till andras tillvaro,
din i synnerhet

är allt annat än karaktäristiskt
för den version av mig
som du känner till

insåg att det finns utrymme för feltolkning;

att avsaknaden av
ihärdighet och distanslöshet
från min sida

snarare är undantag än regel;

en anomali
som från ditt perspektiv
möjligtvis är att betrakta
som en accidens


jag antar att det därför
hade kunnat uppfattas som att jag
nu i klartänktheten

inte längre bryr mig om dig,
inte längre behöver dig

att jag inte behöver dig
eller någon annan heller
är visserligen sant

men kanske
också en förutsättning
för att med rena intentioner
ingå vilket partnerskap som helst


dilemmat ligger i
att det nu finns minst
två scenarier

som medför
två vitt skilda sätt
att lämpligt närma sig dem

och jag önskar
att jag utan ovisshet
visste hur
eller

om

jag ska förmedla
att min förhållandevis
likgiltiga approach

inte beror på att
jag inte bryr mig om dig

det gör jag

eller att inget förändrats

det är det mycket som har gjort

jag antar att det är precis
vad det här kan betraktas som
ett halvhjärtat försök till


hur som helst borde du
i minst ett scenario
få kännedom om:

de brev och de vykort
som aldrig sändes
men som var adresserade till dig

de många texter dig tillägnade,
aldrig tidigare publicerade
och som du aldrig
har fått läsa

och i det fall eller scenario
du inte redan vet

vill jag att du ska veta:


att min uppfattning om dig
över tid och genom förändring
förblivit densamma

för mig
har du alltid varit en självklarhet
bland ovissheter

någon som
i en förutsägbar värld
aldrig upphört att förbrylla eller
väcka min beundran

något konstant
bland instabilitet och tillfälligheter


hur min kärlek till dig,
ojämförlig någon annan
alltid övertrumfat
tid och rum


trots alltjämt närvarande
i sin mest diffusa form;

i bakgrunden,
genom något slags själsligt band


har den otvivelaktigt
alltid känts mer konkret
och mera verklig

än den känsla jag
i din frånvaro
för någon annan på sin höjd
tillfälligt uppfattat
som kärlek


har det aldrig varit möjligt
att inte
jämföra alla andra

med dig