blir stundvis kusligt påmind
om oss då

fast vår historia börjar
precis 20 år senare
och i den inte lika sköna
verkligheten

vet inte om det är jag
som är Emma
du som är Dexter
eller tvärtom

det är möjligt
att vi båda två har lite
av både Em och Dex i oss
verklighetens tendenser
är sällan svarta eller vita

vanföreställningar
är en annan möjlighet

hur som helst är den
även i sin nya förpackning
en av de vackraste romantiska
tragedierna jag vet

och kanske den sorgligaste