Jag var sten
och du var påse.
Så levde vi länge,
min tunga kropp i ditt tysta mörker.

Sen blev jag sax,
men då blev du sten.
Så stred vi länge,
med mina ord blödande mot din yta.

Nu är vi båda sten.

Hårdhetens form är aldrig hållbar,
men den hjälper oss.
Igenom.