Sanningens figurer
Han hade en tunga från en plats ingen reser ifrån numer, ett sätt att röra sig in och ut som ingen hittills lyckats att beskriva
många kallar honom vid namn en del bugar.
Jag har undvikit honom sedan den dagen han kallade mig för ett ord onämnbart. Fantiserar om honom gör jag. Ofta. Fjärilen har gått tillbaka. I långa sjok kan man bevittna min slags regression. En del döper det till poesi det jag misstänker är ren överlevnad. Nu intar någon annan scenen. men det är egentligen inte mitt riktiga namn. jag formar bokstäverna mellan orden som om jag måste vara i puppan för att fjärilens vingar ska ta mig dit hon önskar. Hennes önskningar är så lik hans väsen, tungan lika prövande och utsikten lika obeskrivligt ljum,
Fri vers
av
smultronbergen
Läst 80 gånger Publicerad 2022-01-17 01:43
|
Nästa text
Föregående smultronbergen |