i förrgår tycktes livet förflyta som vanligt

i förrgår gick Andrij mellan brödrosten och radion

i förrgår tog Iryna sitt glada vinterbad på balkongen

igår hade de ingen lägenhet att komma hem till

igår hade de ingen lägenhet att lugnt lämna

igår låg bitar av deras höghus sönderbombade

Iryna trodde nog de ryska ockupationsförsöken

skulle visa sig vara några minuters mardröm

men varje gång Andrij vaknar till liv, då står döden

alltjämt och pissar på rykande betongdamm

fram och tillbaka över europeiska gränserna

idag har de blivit bortkörda till landet Sverige

idag har de blivit uppförda till lägenhet 066

idag svävar de mellan hjärtlig lättnad och djup saknad

igår hade de inget internet att följa sina barnbarn över

igår sökte de en salig busshållplats bland Satans sirentjut

igår fick sönerna stanna kvar och försvara Kiev med gevär

Irynas tårar fyllde tusen leriga spår ; likafullt

i svenska soffan sitter hennes gråtklump kvar

medan Andrij är så oerhört arg på lille Putin & co

att sekler av sibiriskt straffarbete aldrig skulle räcka

ens om man stängde in dem i någon gasledning

eller rymdkapsel som sändes skakigt ut till Pluto

ty enda trösten består nu i

skärmen varpå de käraste små

tämligen lyckliga vinkar från Ukraina

vid sitt vackra, ännu ej krackelerade hus