Om man lär känna Gigi den ena kvällen, har man ingen aning om hur hennes tillvaro artar sig nästa morgon. Den gamla tjejen kan tyckas vara rena kameleonten - om det inte vore för att hon följer mönstret hos en rund linje.

Vid onsdagarnas gryning är hon en ornitolog, går ut på balkongen och spanar in sparvugglorna med teleskop, får tålamodet att utveckla stillsamma vingar. Framåt onsdagarnas skymning (efter en timme som blick stilla krokimodell på studieförbundet) har Gigi glömt varenda fågel i hela universum - för då fylls hörlurarna av mycket mänskliga sånger, humörsvängande med både armar och ben.

Fredagarnas förmiddag jobbar Gigi i en klädkedja med stil, ger exklusiva smakråd, mest för mobilmedvetna damer utan tillstymmelse till kontanter. Samma afton kan det hända att denna franska skepnad ligger i rännstenen och söker efter sina spridda femkronor, medan bilburna herrar nästan parkerar på hennes begagnade vårkappa.

Emellertid den som visar ett balanserat intresse hela veckan runt, begriper snart hur hennes liv hänger ihop. Somliga kompisar kallar henne Jojo. På så vis är Gigi en tämligen vanlig medborgare, om än ganska groteskt skiftande i sin välorganiserade variation.

På tidigaste söndagskvisten tar sig Georgine ett glas vin i någon avlägsen kyrka eller två, dit hon har vallfärdat på senaste elcykeln genom neonblanka vattenpölar. Under söndagskvällen sitter Jojo bland myskuddarna mitt på golvet med sin brokiga mix av väninnor - alla görandes TV-yoga likt spikraka gummisnoddar (med dignande godisskålar inom överkomligt räckhåll).

Måndagseftermiddagarna ägnar Gigi åt nyinköpta skolböcker som hon plockar med sig till stadens lugnaste bibliotek, för att kunna bli stöd åt tjogvis sorters barn med extremt pedagogiska behov. Sedermera när tisdagarna precis har börjat, tar hon ett parti schack med sin partner, där bägge strax blivit helt matta av kärleksfullt krig, emedan Mars dag är enda veckodagen som de hinner träffas inunder Venus vindlande valvbågar (ett vanligt platt betongtak, i rutig ritt).