i Göteborgs kolossala park kan man knappast säga var ett ställe slutar och nästa börjar. Gör likafullt mina försök att spinna poesi kring utvalda ställen. Titt som tätt återkommit till dem, i mix mellan minnen & påhitt (här får tvåan hoppa in före ettan). Slottsskogen ställe 2 : i de ihåliga
inuti träden ruvar varken ugglor eller riktiga troll denna soliga afton
dock en eller annan människa må ha krupit ett litet stycke in i det ihåliga för å glömma sin ålderdom?
där ekarna ekar av lekfulla steg bortom dansbanan före Smålandsstugan som har flyttats till Göteborg med sina gärsgårdsstaket å träget smält in i största parken
för å se om sånt går?? som förr gjordes galant längs den onaturliga stigen bakom livet när hen var ett troll å vågade skrämma sig själv!?!
men får lämna en god bit av kroppshyddan utanför för å va säker på å komma ut igen har människan backat in med blicken mot de andra träden mindre ihåliga???
håller tryggt om älvans skulderblad vilsen i vårens sista dans blottas någons ensamhet istället för å sätta sig på bekvämare träkubbe kan skrattet öppna oss
medan solen ännu svävar uppe hos kronorna och näppeligen tänker lägga sig i jorden bland trötta striders rötter på språngberedda fötter
Fri vers
av
TrollTörnTrappan
Läst 143 gånger och applåderad av 4 personer Publicerad 2022-03-16 20:39
|
Nästa text
Föregående TrollTörnTrappan
Senast publicerade
Gungbräda #25 : Därute Upptar Härinne Grönluvan följer Drakstigen, kapitel 4 Grönluvan följer Drakstigen, kapitel 3 inre Hus 37 : Sånger av Cat Stevens Grönluvan följer Drakstigen, kapitel 2 Grönluvan följer Drakstigen, kapitel 1 Tavla 2 : Anemone Nemorosa Ändlös OÄlvighet (stafett 132) Se alla |