Jag hade en ungdom som sökare
efter svaret på varför jag är den jag är
vandrandes genom lycka och sorg

Jag tog ut stegen till förtret för hatet
hos förnuftet.
Jag såg inte så bra som jag ser nu
då allt är försent och då inte något längre är viktigt.

Med tankarna vid en övergiven parkeringsplats
böjer jag mig ned till grusets alla grumliga vattenpölar
för att hämta andan
för att få känna cruisinggudens glädje och skratt.

Men börsen gapar tom mot kärlekens bestyr
det enda som går att tänka sig
är att stega förbi sin ungdomslängtan
förbi femtiotalsrocken
ut i ensamheten och oviljan.