Död och förruttnelse
Svårt att gå
När du ser på
På glas gjord av stål;
Det kan jag aldrig se

Ingen ro
Det är livets nya lek
Jag kastas fram och tillbak
Gråter hejdlöst varje kvartal

När döden valde år
Satt jag aldrig kvar
Hånlog i motvinden
Som kastade skuggor på vinden

Det var när livet valdes bort
Jag fann mig för kort
Driften den speglar
En marodör i skojarkläder
Och jag fångas in igen
Av dess kalla anlete

På dödsbädden är ljuset borta
Dess sken tillhör en maskerad antagonist
Och jag finner livet för kort
För att tramsas bort
Ändå ser jag åren
Som en blodbefläckad krans

En dag är vi mer än det här
Dödens syster och jag
Vi går bortåt en sjö
Jag hoppas jag kan finna dig där
Bland näckrosor och blad
Ska du sitta som näcken gör
Kanske är det i själva verket en chimär
När du reser dig upp och jag ser
Att du likväl döden
Bär sorgens sköte
Kan jag se
Döden är precis som du och jag