Två tokar stod
mitt
emot varandra

Kände Solen gå
upp och ner

Nergrävda i
myllan

Detta var inte
Öland

Men det fick
duga ändå

Ett litet öppnat
skogsbryn med

Röda vinbär och
Aronia buskar

Och två Gypsohila
Paniculata


Med någorlunda
Ideala förhållande

Som var hela deras
världs tillvaro

Och där tillsammans
skulle två nyplanterade
gula tokar kämpa för
sin överlevnad

I vått som torrt
varmt som kallt

I all tysthet utan
att säga så mycket

Än vindens svaga
silande sus i deras
vajande grenverk

Och spricka upp
i vacker blomning

Om tillfälle så gavs

Det var i.a.f vad "deras"
planterande väktare
hoppades på

Nu när en karriär
inom människornas
värld inte hade något

Som helst värde
eller
betydelse längre


För när det kommer till
den berömda kritan eller
rostiga spaden

Kan man ju försöka skapa
något på olika sätt,utan att
hela tiden behöva visa upp
sitt "curriculum vitae"*
eller göra karriär av det


Bara för livskraftens
egen uppsprickande
menings skull?







*CV
curriculum vitae:
Levnadsförlopp