det var ett tag sedan nu
dina ögon var röda
och dina vener fyllda av blod
allt sprucket glas du försökte laga

du fastnade
bland kundvagnar i en lågprisbutik
fyratusenkvadratmeter parkering utanför
för alla sökande själar

nätterna blev till skrik efter nya lögner
de baddade dina sår med reklamblad
sålde dig
på en gata någonstans

det var länge sen nu
din mun smakade av ditt eget saliv
dina barndomsminnen
slogs sönder mot betong

och din ryggrad
som liggsår mot det som var

ditt namn stod aldrig skrivet på någons läppar
men på alla pappren du samlade i din hall

du såg aldrig vem hon var
i döda vinkeln försvann hon
som hade midnattsol i sina ögon

och bland alla dygnetruntochåretom
tappade du bort din årstid

finns det ett beslut
du någonsin känt
finns det en känsla
du någonsin ägt

deras händer
blinda taggtrådar
som rosor rivet i på dina fingrar
och du har inget val


ge mig något av det du har kvar
ge mig midnatt
jag sväljer din taggtråd
och klipper sönder dina trasiga blad

mot väggen
där din barndom dog
ska jag samla upp din vintertid
och ställa om dina klockor


ge mig en känsla
något du har

ge mig något
av det du har kvar