Jag vet, du tänkte förbi mig.
- Han ska jag nog lära ett och annat.
Resan tar slut vid änden av allt,
i alla fall om du ger dig fan på det.

Nu tror ju inte du på mig,
och förtränger mina ord hela tiden.
Du frågar samma saker om och om igen.
Vad finns väl kvar hos dem som kastar bort.

Och så denna fientlighet hela tiden.
Men så mycket kan jag ge dig,
att jag har levt bland falska människor hela livet.
Mina riktiga vänner får jag inte träffa.

Du vet, att vill man inte när man kan
så är det inte säkert att man kan
när man verkligen vill.
Och så säger du att du hellre dör också.

Så döden får det bli,
för tanken är röjd och väger för lätt
och du tror ju ändå inte på livet.
Men det såg man direkt på frukten.