vinterjackorna hänger på ytterdörren

där juli likafullt lyser in genom springor

som får silverfiskarna att gömma sig under

hårtussar som Isola själv har klippt av

ännu ej återvunna förpackningar ligger

och skräpar i trettiotvå fullmatade kassar,

trillar kladdiga burklock emellanåt ut längs

hallmattan då Ingemar vadar på tå till toaletten

....från någonstans i april

till allra minst sista augusti

känns ljuset så djävulens varmt,

finner han solen helt obarmhärtig

ja, inbillar sig Ingemar Isola

hur detta kvävande lilla bo

skulle skänka befriande svalka,

som om sommaren kunde stängas ute....

halvlösta korsord börjar blandas ihop

med utkast till Isolas spridda diktsamlingar

som förr om åren stod på stiliga rader

men nu hänger över bordskanterna, alltmer snett

tvättmaskin finns blott neri grannskapets stuga

på gården som den farbrorn fruktar att gå till;

då Ingemar har svettats riktigt länge på motionscykeln

sänder han skjortan som telegram till sin hjälpsamma mamma