Och jag har
mörkrets inbrott för mina ögon.
Denna mardrömssvärta av kärlekslöshet
och påträngande söta stank av tanklöshet.
Ja, likgiltighet och förakt.

Så ser jag vreden
genom dimmor av djupaste sorg
där min saknad suckar under tyngden.
Ja, den låter allt bero tills tiden är för sen.

Jag vill inte
tala med obekanta. Dessa dårar
och försenade tårar.

Tillbaka till ingenting
igen.