När lejoninnans själ flytt bort
Förirrat sig från Lammets vatten
I dalgångarnas mörka stråk
Då saknar hon för det ett språk

Så hör hon då den milda bräkning

Då klär sig snart min illusion
I språkdräkt klar och len som sammet
Ger tvivlandet en trons vision
En trofasthet som tillhör Lammet