Jag sitter här på däcket
med min kopp kaffe och min sorg
men’s på andra sidan räcket
sorglösa myror bygger sin borg.

De vet inget om vreden och harmen,
om orättvisans gråa gestalt
som fattat mig så hårt om armen
och tagit ifrån mig mitt allt.

Åh, tänk att få vara så sorglös som de!
Åh, tänk att få vara en myra!
Varför är människans liv ett sånt ve
och varför är lyckliga tankar så dyra?