Er Gud är mig en väldig sorg,
han är min pest och pina.
Hans kärlek sprids på varje torg
men ej för mig och mina.
Hans ord har blivit lag
och mörknat har min dag.
Stor makt och mycken list
det har hans präster visst.
Jag för mitt liv nu fruktar.

Min egen kraft är snart för svag,
jag orkar inte mera;
jag fått min del av spott och slag –
er Gud, han kan tortera.
Jag frågar vem han är.
Ett hemligt namn han bär.
Han kräver mig till blot.
Kan jag stå honom mot?
Eller skall jag segna ner?

Och vore världen än så stor
och full av vettets härar,
så länge Gud ibland er bor
inget vett de er förärar.
Och världens klokhet så
förtvivlad mot er stå.
Den sprids dock inte här;
Guds ord är allt ni lär.
Men där finns ingen sanning.

Ni sprida vill er lära nu
och släcka världens dager.
Ni hugger freden strax itu;
Gud kröns med krans av lager.
Och från all världens torg
er Gud blir allas sorg.
Och under slag och hot
var man blir en selot.
Guds rike nu har kommit.