jag försöker ordna mina tankar
stapla upp dem på ett prydligt sätt
men de störtar ner
och lägger sig i orediga högar

jag försöker svepa bort spindelväven
som hänger i mitt sinnes alla hörn
men spindlarna är snabbare än jag
och sinnet verkar hela tiden krympa

jag försöker finna vägen ner till min själs hemliga källarrum
där jag har samlat mina värdelösa skatter
men mina tankar ligger slängda överallt
och jag hittar inte fram i bråten

jag når en vägg och ser att den är sprucken
att minnets fundament har krackelerat
och det är ur sprickan som spindlarna kryper fram
och krälar över mig i tusental

jag står där handfallen i bråten
och försöker minnas vad det var jag ville göra
men allt ska störta samman
och inget spelar längre någon roll