Som från ingenstans dök den upp, tanken på att berätta något mer än bara ord. Något mer än bara sanningen. Något som inte krusade sig, inte slingrade sig. Bara det nakna. Utan omsvep eller krusiduller.  

Världen slog en kullerbytta och inget mer var sig sedan likt.  

Hon tog försiktiga steg till upprepningens land, det land hon kände som sitt. I samma stund hon kände marken under sina bara fotsulor visste hon med ens att hon snart skulle lämna. Inga förändringar nu var tillräckligt märkliga eller storslagna. Inga löften för svulstiga och inga känslor för översvallande. Allt var i sin ordning och det okända kunde ta sin början. Ta fart. Avspark. Hon hade lärt sig ett nytt ord, som hon egentligen fick aversion mot. Men ändå, momentum, det var precis det som krävdes.