Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
(snart kommer någon lacka på att jag kallar de här för blankvers)


På skogens botten

Jag går här på botten av skogen.
Jag vet inte, jag var tankspridd, det
var så mycket just där och då och
jag tänkte mig väl inte för utan fortsatte.

Jag tänkte mig inte för, så jag fortsatte
och jag gick framåt, nedåt och nu tornar
sig träden höga runt mig, ljuset når knappt
ner och det lilla av himlen jag ser
genom trädkronorna är grumligt och förvrängt

Grumligt och förvrängd, jag är tankspridd
så jag vet hur det är, hur det kan bli
och jag fortsätter nedåt, för jag är
rädd att om jag vänder mig om kommer
jag tappa riktning. Om jag vänder mig
om så kommer jag bli tveksam, tappa fart,
fastna och sjunka. Det är då man drunknar.

Man drunknar inte när man simmar,
man drunknar när man sjunker, jag
upprepar det för mig själv och fortsätter
framåt, nedåt, djupare, mörkare, tystare.
Det fladdrar i träden, och jag ser dit

Det fladdrar och jag ser att det är små
varelser som far fram där i trädkronorna
Viktlösa, snabba små pilar av päls
de rör sig upp och ned, helt obrydda
av den där gravitationen som binder
oss andra här nere vid botten.

Här nere vid botten, där jag går
en av varelserna stannar till en sekund
ser på mig med ett svart öga, en pärla
som tar in mig, min omgivning, min …
situation och avfärdar mig som något
som för henne där och då inte är ett
hot eller ett byte eller någonting alls
utan hon väljer att bara fortsätta.

Hon kan bara fortsätta, och jag väljer
ju att göra detsamma, för jag har,
som jag nämnde, inget val längre.
Tidigare, där det var grundare så
gick du ju där med mig, när skogen
bara nådde oss upp till midjan,
och att hitta ut inte var svårare
än att vända sig om och gå mot
civilisationen och hustaken
som man där kunde se så lätt

Man kunde se dem så lätt då,
och du gick ju bredvid så vad hade
jag egentligen att oroa mig för då
men det var något du sa, något
som fick mig att .. ja jag minns inte
jag är ju tankspridd nu, som jag sa

Tankspridd, det är samma sak där,
det gäller att fortsätta, inte
låta tankarna stanna upp, inte
börja tveka på vad jag ville tänka-
nej - nu tappade jag tråden igen.
Det börjar bli mörkt, jag vet inte
om det är för att jag är djupare
nu än vad jag var nyss eller
om det är himlen som sjunker,
om ljuset är på väg bort för natten

Om ljuset är på väg bort för natten,
Det var något du sa, det hade något..
Det var något om det här, du sa
att det började bli mörkna för oss,
du sa att du hade svårt att andas
att vi var fast på botten av det här
och att du inte orkade mer, att ja,g,
vad det nu än var, jag minns inte
jag var så tankspridd och jag minns
bara att jag fortsatte gå, du ropade
något efter mig menjag fortsatte
och det börjar bli mörkt nu, där
jag går, här på botten av skogen,




Bunden vers (Blankvers) av aloc VIP
Läst 39 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2022-09-10 00:09



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

aloc
aloc VIP