Mina tankar är
ordlösa.

I motsats
till mina ord.

Inom några få ögonblick syns det en galge.
Någon kommer att lägga en hand på någon annans axel

och alla palindrom upphör

att glida in

från sidorna.
Bokstäverna jag använder mest är J och A och A och J,
och i det helvita rummet utan konturer står det en piedestal.

Ja, förutom mig står det en piedestal.
Där det ligger ett par ögon

som ser

bort från det
enda som syns
i rummet

förutom en piedestal.

Ett självporträtt som inte följer en med blicken.