Klär av mig huden som en annan tröja
Fastnar som alltid vid armbågen så
får dra till men det räcker med ett knyck, 
sen är jag fri, kan hänga upp overallen
på en galge och slå mig ner bredvid

Rummet är så gott som vindstilla,
men med nerverna frigjorda så kittlar
varje dammkorn, varje krusning brinner.
Utan ögonlock så är gryningen skarp
obesudlad av mörker, ren av fokus

Det går inte att se bort, lika lite
som det går att sluta höra sluta
smaka, sluta lukta, sluta tänka
Jag klär mig snart igen, huden något
slappare nu, men den är sval, känns ny.

Du kan söka frid, i svalka, i rutin
du kan söka den i tryggheten.
Ditt beslut, det är så klart upp till dig
Du kan försöka hitta din stillhet
i tystnad, i vila, i tomma rum

eller så hittar du den i elden,
du hittar den i stormen, i fallet,
I sekunden du går över gränsen.
När du borde vänt tillbaka men
fortsätter, om du hittar den där,

vem kan skaka om dig efter det?