DIKTENS URSPRUNG

Bland människoätare
som står allt tätare

och grupper
i trupper

som stretar
och kletar

med skapat klister
som finns överallt
och ständigt brister
och gör det iskallt

går jag runt och tiger
i mina intriger

vars blytunga vikter
formar mina dikter

Ungdomens strider
i stor ensamhet
var mörka tider
i kall sällsamhet

Min uppblåsta far
och omogna mor
lämnade nog kvar
en gigantiskt stor

och outtalad fråga
om den stora vikten
av att ibland våga
beröras av dikten

I ett stort utanförskap
öppnas därför mitt gap

som fullt av konflikter
formulerar mina dikter

Jag är aldrig bjuden till
förkrympta fester
där alla själar står still
i trånga gester

Kanske ger mina dikter
dessa sköna insikter:

Utan både silversked
eller en gyllene kam
vill jag helst leva i fred
utan att vara ensam